Skip to main content

Pandemin – ett genrep inför framtiden

Coronapandemin har satt ljus på samhällets sårbara sidor, inte minst vårt beroende av ilsnabba transporter och gränslös mobilitet. Men hur självklar blir rörligheten i en fossilfri framtid? Enligt författaren Björn Forsberg är mobilitetskulturen snart ett minne blott.

– Vi får räkna med drastiskt minskad rörlighet, något annat är orimligt, säger Björn Forsberg när han visar runt bland yvig grönska, nygrävda odlingar och timrade byggnader hemma på gården strax utanför byn Bursiljum i norra Västerbotten.
I någon mån kan inbromsningen under coronapandemin liknas vid ett slags genrep inför en framtid där vårt fossila beroende ska minimeras. Björn Forsberg hoppas på ett nytt och mer hållbart vägval när samhället nu öppnar upp igen. I början av pandemin tyckte han sig se en stark, positiv kraft som ville förändra, men nu känner han sig inte lika övertygad längre.

Forskare som blev tillväxtkritiker

Björn Forsberg är i grunden forskare. Han disputerade 2002 vid Umeå universitet med en avhandling om miljöfrågan i tillväxtsamhället. Han menar att det fanns ett seriöst och långtgående miljöarbete i många kommuner då, men trots att det gått närmare 20 år sedan avhandlingen kan han inte se några tydliga tecken på framsteg.
– Det är en illusion att samhällets prioritering av hållbarhetsfrågorna stärkts sedan dess. Eftersom det kortsiktiga tillväxttänkande som ännu styr hela politiken effektivt omintetgör en verklig omställning. Visst görs bra saker men samtidigt satsas många gånger större resurser på allt sådant som förvärrar problemen.
Björn Forsbergs senaste bok Fartrusiga – Om en gränslöst massmobil tid och vår fossilfria morgondag utkom i februari. Boken tecknar den vindlande historien om människans resa från en värld av långsamma förflyttningar till dagens blixtsnabba rörlighet. En resa som möjliggjorts genom fossil energi och då främst olja.
Idag drivs mer än 95 procent av världens transporter med fossilt bränsle, men redan 2030 ska de svenska transporterna vara "fossiloberoende". I boken analyserar Björn Forsberg vad det kan innebära.
– Sanningen är att vi utan fossil energi inte kommer att kunna upprätthålla någonting som är ens i närheten av den mobilitet vi vant oss vid, hävdar han.
Men förnybar teknik går snabbt framåt. Solceller, batteriteknik, elbilar. Borde man inte komma rätt långt med det, tillsammans med biodrivmedel?
– Den bild som målas upp, där vi i stället för en miljard fossildrivna bilar kommer att köra omkring i en miljard bilar drivna med biodrivmedel eller el är vilt orealistisk. Att skala upp produktionen av förnybara drivmedel för att upprätthålla massmobila infrastrukturer låter sig inte göras. Resurserna från förnybart och el räcker inte för att driva allt från personbilar och tung trafik till sjöfart och flyg – dessutom är energiutbytet från förnybart väsentligt lägre än från fossilt, menar Björn Forsberg.
Samtidigt har den gröna teknikutvecklingen bara börjat. Nu står grön vätgas inför ett genombrott. Är du inte litet väl pessimistisk kring teknikens möjligheter?
– Ingen är väl motståndare till bra tekniklösningar men ett problem är att vi är så invaggade i tron att tekniken ska lösa allt. Många löften om tekniksprång genom åren har aldrig infriats och som jag visar i Fartrusiga går utvecklingen på vissa områden rent av bakåt. Rymdfarten var mer avancerad på 1970-talet än idag och överljudsepoken för trafikflyget är historia.

Saknas debatt om grunderna

Björn Forsberg menar att vi måste tänka om. Han saknar en grundläggande samhällsdebatt om vilket samhälle vi egentligen vill ha. Vad vi lägger i begrepp som utveckling, livskvalitet och välfärd. En diskussion om fundamenten i vårt ekonomiska system.
– Utan att problematisera den konflikt som finns mellan ökad tillväxt och ambitionen att ställa om finns ingen lösning i sikte. Att konsumtion och resande ska fortsätta att växa samtidigt som vi ska göra oss fossilfria och skapa klimatsmarta samhällen är orimligt, hävdar han.
Även om vi blivit ordentligt omruskade den här våren och har ett tillfälle till verklig omställning så har Björn Forsberg svårt att se att våra politiker kommer att ta täten för det arbetet.
– Jag får nog säga att jag har underskattat hur långt politikerna är beredda att gå med flyget. I många länder lägger man nu ner enorma summor på att rakt av rädda de stora flygbolagen, så också i Sverige.
Samtidigt talas det ju mycket om en grön omstart efter pandemin. Vad krävs för att politiken på allvar ska byta riktning efter pandemin?
– Jag tror inte att de nya insikterna kommer att blåsa över helt, men det jag sett i min forskning är att de samhällen som tagit de här frågorna på störst allvar i stort sett alltid har varit krisdrabbade platser. Det har handlat om samhällen i djup konjunkturkris, drabbade av hög arbetslöshet eller avfolkning och liknande. Min forskning kring omställningens föregångare har fört mig till svenska kriskommuner liksom till så vitt skilda platser som Detroit, Kuba och Samsø i Danmark. Dessvärre tror jag att vi bildligen måste hamna i skiten för att få en knuff att göra något. Att det först måste bli sämre innan det kan bli bättre. Jag önskar att det inte var så men så länge samhällen har en stabil ekonomisk utveckling tycks det vara svårt att uppbåda oss till att på riktigt ställa om.
Även utan politiskt ledarskap menar Björn Forsberg att det finns mycket vi kan göra själva och tillsammans med andra, genom att utmana det invanda och skapa omställning i vår närmiljö.
– Det handlar inte om att leva perfekt ur klimatsynpunkt, vilket förresten är omöjligt i ett samhälle som vårt. Vi måste hitta våra egna avvägningar. Men en sak är klar. Omställningen kommer inte att ske uppifrån. En radikal klimatpolitik bygger på att det finns ett tryck underifrån, från alla oss som i slutändan kommer omfattas av politiken. All verklig positiv förändring sker från gräsrotsnivå.

Hur ser framtiden ut utan det fossila, enligt dig?

– Vi kommer inte att kunna konsumera och resa på samma sätt som idag. Men det finns mycket som är positivt och bejakande när det handlar om omställningsarbetet. Jag menar att det ligger en starkt frigörande kraft i känslan att kunna påverka utvecklingens riktning tillsammans med andra.
Enligt Björn Forsberg handlar det inte om att vi ska sluta förflytta oss, men att det kan komma att ske på andra sätt och mot andra destinationer.
– Även om vi måste lägga flygkulturen på hyllan så ger oss järnvägen möjligheten att resa ut i omvärlden även i framtiden. Men världen kommer växa sig större. Passagerarsjöfarten över oceanerna kommer antagligen att få en renässans. Ska vi kunna färdas fossilfritt i luften blir det nog i så fall med luftskepp, krassa argument talar nämligen emot ett fossilfritt flyg, säger han.

Men vad är det egentligen för fantastiskt vi får i utbyte mot förlorad mobilitet?

Björn Forsberg funderar.
– Det är en djup fråga. Vi lever i ett samhälle där konsumismen har trängt undan mycket av det som är mer grundläggande för vårt välbefinnande. Att återfinna sådant är avgörande. Det kan handla om sociala relationer, vilket inte minst coronapandemin visat på, då människor trots isolering verkar bry sig mer om varandra.
– Jag tror faktiskt att det skulle kunna innebära en ökad solidaritet, mer gemenskap och en stor glädje i att skapa det hållbara framtidssamhället gemensamt.

Foto: Anders K Jonsson

Fakta:
• Björn Forsberg är statsvetare och författare
• Bosatt i byn Bursiljum i norra Västerbotten
• Nyligen invald i styrelsen för partiet Vändpunkt
• Aktuell med boken Fartrusiga – Om en gränslöst massmobil tid och vår fossilfria morgondag (Ord&Visor Förlag)
• Gillar att leva lantisliv med tystnad och odling. Men saknar i dessa dagar att andas stadssyre och hänga på jazzklubb
• Lyssna på Björn Forsberg och Arne Müller i podcasten Vägval.

{fastsocialshare}