Väntan och ensamhet

Pratar med en ungdom som bor på en mindre ort, en timme från Paris. Han pratar i det närmaste perfekt svenska.

Han lämnade Sverige förra sommaren. Då gick han första året på gymnasiet, men eftersom han kommit efter 24 november 2016 så omfattades han inte av gymnasielagen.

Den första tiden i Paris levde han utomhus tillsammans med några kompisar. De sov under vägbroarna vid Port de la Chapelle och på andra platser de kunde hitta. Det var en mycket tuff tid. De förstod inte språket. Rädslan för att bli rånad och skadad fanns där hela tiden och tröttheten... De kunde aldrig sova mer än någon timme i sträck.

Så småningom fick han en tid hos franska migrationsverket. Killarna splittrades och lever nu på var sitt håll i Frankrike men håller kontakt med varandra. På den nya orten har ungdomen inte några riktiga vänner. Han berättar att kontakterna med vännerna i Sverige betyder väldigt mycket och hjälper honom att hålla modet uppe när dagarna känns tunga.

Han väntar fortfarande på sitt asylbesked i Frankrike och har fått meddelande om att han måste vänta ytterligare några månader. Under tiden försöker han studera franska men han berättar att det är svårt att hitta motivationen och orken. I Sverige studerade han så hårt, trots det fick han inte stanna.

Hans mål och drömmar är att först och främst få uppehållstillstånd här i Frankrike men att genom studier och hårt arbete få möjlighet att återvända till Sverige.

*Längre reportage från Frankrike kommer framöver.

{fastsocialshare}